Inom juridiken säger man att låntagaren ställer ut skuldebrevet till långivaren eller någon annan. Beroende på vem skuldebrevet ställs till, brukar skuldebrevet kallas för olika saker. Här går vi igenom olika typer av skuldebrev samt deras juridiska villkor.
Enkelt skuldebrev
Om skulden är mellan två privatpersoner skriver man oftast ett enkelt skuldebrev. Ett enkelt skuldebrev inte är avsett att överlåtas, även om det går. Ett enkelt skuldebrev är alltid ställt till viss namngiven person. Om Andersson lånar pengar av Pettersson så kommer det att framgå i skuldebrevet att Andersson ska betala tillbaka pengarna till just Pettersson.
Löpande skuldebrev
Ett löpande skuldebrev är oftast det skuldebrev som som banker använder sig av. Det kallas löpande eftersom skuldebrevet enkelt kan överlåtas eller säljas vidare. Löpande skuldebrev kan delas upp i två olika underkategorier – orderskuldebrev eller innehavarskuldebrev.
Innehavarskuldebrev
Ett innehavarskuldebrev innebär att det är innehavaren till skuldebrevet som har rätt till skulden. Skuldebrevet är därför ställt till innehavaren och inte till någon person. Innehavarskuldebrev är på så sätt väldigt flexibelt, men också osäkert för långivaren. Eftersom det är innehavaren som har rätt att kräva betalning kan det bli problematiskt om långivaren tappar bort skuldebrevet. Skulle någon annan hitta det, så är det upphittaren som har rätt till skulden.
När privatpersoner lånar ut pengar till varandra är det vanligast med ett enkla skuldebrev. Skulle däremot långivaren någon gång i framtiden vilja sälja vidare skulden, passar ett löpande skuldebrev bättre. Det är med andra ord omständigheterna kring skulden samt låntagarens och långivarens preferenser, som avgör vilket skuldebrev som passar.
Tillbaka till
Skuldebrev